Kreta

Kreta (nygrek Kriti) grekisk ö i östra Medelhavet söder om Egeiska och Kretiska havet, 8 330 km2, 535 000 inv. Huvudort är Iráklion. Längs öns väst-östliga axel ligger ett flertal bergmassiv, som i Psoliritismassivet med berget Ida når upp till över 2 400 m ö h. Berggrunden utgörs till stor del av unga kalkstenar och karstbildningar är vanliga. I norr ligger en kustslätt uppbyggd av flodavlagringar, medan sydkusten är brant och otillgänglig. Kreta har ett milt medelhavsklimat. Temperaturskillnaderna mellan sommar och vinter är mindre än på det grekiska fastlandet, och medeltemperaturen under året ligger på kustslätten i norr kring 18º C men är upp till 10º lägre i bergsområdena i söder. Nederbörden, som huvudsakligen faller under vinterhalvåret, avtar från väster mot öster. De västligare delarna har en årlig medelnederbörd på ca 700 mm, medan de östra delarna av ön, som ligger i regnskugga för de regngivande västliga vindarna, endast får ca 200 mm per år.
Under antiken var Kreta troligen täckt av cypresskogar, men den nutida skogsarealen är endast 2 %. Jordbruket, som främst bedrivs som småbruk i dalgångarna och på kustslätterna, är inriktat på odling av vindruvor (som i stor utsträckning torkas till korinter), olivträd och sydfrukter. De talrika getterna på ön ger bl a getost. Vid kusten bedrivs en del fiske, men betydligt viktigare är turistnäringen, som gynnas av öns goda klimat, badmöjligheter i ett varmt och relativt rent vatten samt en rik kultur med rötter i Europas äldsta högkultur och stor rikedom på fornlämningar med bl a det utgrävda palatset i Knossos.
Ur FOCUS 99 © Norstedts